jag är öppen för de flesta jobb, nästan alla. men jag har aldrig sagt att jag gillar det för de.

Man måste få prova på först. jag är rädd för att jag inte ska få ett jobb, att jag ska fastna här. jag vet inte vad jag vill. är verkligen industrin något för mig? kan jag verkligen inte leva min dröm och bli frisör? Eller finns det något annat yrke där jag skulle stormtrivas?

industritekniska utbildingen inriktar sig på metall, men jag dras mer åt bygg. Det är något jag alltids tyckt varit kul.

Jag vill ju helst av allt jobba som frisör, men tydligen finns det för många av dom, och de blir arbetslösa. jag menar, hur många frisörer finns det inte i vimmerby liksom?:/

Sen ser jag mig helst jobba inom handeln, men där blir man fast i vikariejobbet oftast. Lika dant inom vården.

Där de behöver flest arbetare är inom idustrin, men man blir avskedad lite titt som tätt och sedan tar de dig tillbaka, ibland.

Jag funderar även på att åka utomlands och jobba i höst. Det blir antingen det eller plugga.

Och att jobba utomlands låter roligt, och man lever bara en gång, så, why not?

känns samtidigt som man måste vara lite realistisk, och försöka skaffa ett riktigt jobb.